En evighet ...

En evighet återstår utan min mamma. År efter år som vi ska tvingas leva utan henne, ett helt liv. Det känns som en annan värld när jag ser tillbaka på allt innan, som om det inte ens var jag som upplevde det, som om jag stod utanför och såg på medan andra levde mitt liv.

Hur stark eller svag jag än är det i den här nya världen, utan min mamma, som jag ska leva mitt liv. Ibland kan jag se det som ett argument för att vara stark, att oavsett om jag kryper ihop i ett hörn och ger upp så förändras inget och därför måste jag leva mitt liv förr eller senare och då är det bättre att välja förr för att sedan slippa se tillbaka och ångra sig.  Samtidigt kan det vara ett argument för att vara svag... varför ens försöka? Allt det som var är borta...

Kommentarer
Postat av: amanda

å, jag är så ledsen för din skull. Hon var verkligen vacker din mamma och säkert helt underbar också. Det är skönt att tänka på alla dom fina stunderna när saknaden är som värst.

2008-10-19 @ 21:13:35
Postat av: Sara

Hej Gumman ! Ville bara säga hur stark jag tycker du är! Jag menar det verkligen. Hur du kämpar på med vardagen och allt.. Du är jätte duktig!! jag beundrar dig för det !! <3

2008-10-20 @ 01:10:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0