confused

Efter mycket om och men och en förvirrad vecka ska jag på något sätt försöka sätta ord på allt det som är nu: ett år.

Det är inte verkligare eller mer på riktigt än det var då men det är svårare. När den dagen väl kom och jag satte mig ner så kunde jag inte under några omständigheter formulera det jag ville ha sagt. Den här bloggen är mitt bevis på att jag alltid kunnat sätta ord på det jag kände och plötsligt var det, är det, borta.

Sorgen, hopplösheten, saknaden och allt var olyckan tog med in i mitt liv är plötsligt svår att formulera och som en knut inom mig. Den är blandad med en massa annat och jag inser att jag är mer förvirrad nu när det gäller sorgen än innan. Inte så att den är mindre, den är bara svårformulerad och annorlunda.

Jag har insett på sista tiden att jag fortfarande, numera omedvetet, gör det jag trodde jag bara gjorde i början: jag tänker att jag ska prata med mamma om det. Jag har gjort det hur många gånger som helst nu inför tjejvasan. Det tog mig tid att inse varför jag sitter i Mora just nu med skidorna färdiga för att åka: det är för henne. Jag sa då att det handlade om träningsmotivation och jag kan inte låta bli att göra det nu av principer. Men det handlar om henne. Det här var hennes grej och det var något som ändå fanns planerat, men då tillsammans med mamma.

Jag behöver henne nu... jag behöver prata med henne om allt... jag behöver min mamma.


1 år

27/12 1963 - 14/2 2008

Alltid älskad, Aldrig glömd.



Ett år är en evighet och ändå bara en början. En början utan ett slut.
Tiden kommer fortsätta, år efter år kommer passera men hon kommer aldrig komma tillbaka.
Det känns som så länge sen och det känns som så nyss.





When I think back
On these times
And the dreams
We left behind
I'll be glad 'cause
I was blessed to get
To have you in my life
When I look back
On these days
I'll look and see your face
You were right there for me

In my dreams
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There will always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
And everywhere I am
There you'll be

None

Nu finns ingen som ser precis det hon såg, vet det hon visste,
minns det hon mindes, känner det hon kände

I will always love you.

Långsamt kommer den över mig - paniken, ångesten. Bilderna som visas som en film framför mig. Allt vi gjorde, vardagssituationer, olyckan, sjukhuset, tiden efter och så tillbaka till det gamla. Sakta stiger paniken, paniken över att jag inte kan få bort bilderna, över att jag inte kan hjälpa mig själv, över att jag bara kan gråta mig till sömn och hoppas att de drömmarna ska vara lugnare och befria mig från det som är.

'

I will always love you.

Another year

I samma takt som dagen närmar sig stiger paniken. Ett år är en evighet och ändå bara en början. En början utan ett slut. Tiden kommer fortsätta, år efter år kommer passera men hon kommer aldrig komma tillbaka. Det känns som så länge sen och det känns som så nyss.
 
För ett år sedan packade vi, för ett år sedan såg vi fram emot en resa, för ett år sedan var vi ovetande om att den resan var ett slut, en ände på allt vi kände, visste och älskade. Ett slut på oss, en katastof.

Jag kommer alltid älska henne. Jag kommer aldrig förstå och jag kommer aldrig acceptera. Den smärtan och saknaden kommer jag alltid bära med mig. Jag kommer aldrig kunna förstå att det är för evigt eller att vi aldrig kommer ses igen, att hon är borta...


RSS 2.0