en sekund...
Mindre än en enda liten sekund, en enda sväng.
En sekund tidigare, en sekund senare så hade hans vansinnesfärd kanske inte tagit mamma ifrån oss.
Det finns så många om, så många hur och framför allt så många varför. Så mycket som vi aldrig kommer få svar på. Så många frågor som jag kommer leva resten av mitt liv med, som jag kommer bära med mig varje dag.
Jag hatar honom mer än jag kan beskriva, ett hat som är nästan lika svart som min sorg... och jag önskar, jag önskar, att han hade dött istället.
Så tragiskt och så orättvist. Imorgon är en tung dag, men Jill, var nu så modig och stark som vi alla vet att du är! Håll ut?Alla tankar till er?tänk på att mötet imorgon inte blir det sista, hon är en del av er alla och finns på så sätt alltid med er?
jill. jag kan inte någonsin föreställa vad det är du går igenom och hoppas att jag inte måste uppleva det än på länge. men en sak vet jag och det är att du kommer ta dig igenom detta. håll ihop med de du har kvar.. de du älskar, så ska det nog gå. om du nånsin behöver något så är det bara att du säger till. jag vet att det ¨måste kännas outhärdligt.. men du kommer att klara det.
kramar!!
hanna
Hej, Du känner mig inte men vill bara säga att din mamma finns i dig ALLTID! Hon lever kvar i dig och din familj.Medledandet som jag känner hjälper inte, men jag vill bara säga att jag tänker på er och beundrar er för hur starka ni är främst du Jill.
Här är en person som verkligen VET HUR DET ÄR ATT FÖRLORA SIN MAMMA hennes försvann också på ett overkligt och sorgligt sätt.
Prata med henne, hon förstår hon har gått igenom detta i två år.
http://stasie.blogg.se/
