.

Jag vill så gärna tro på det... på allt det om att det finns något efter. Det skulle på något sätt kännas... inte bättre men annorlunda. Men jag kan inte... jag har aldrig kunnat. Jag har ju alltid trott att det bara tar slut... men hur ska jag kunna tro att min mamma bara finns i minnen nu?

Kommentarer
Postat av: Okänd men inte okänslig

Kära du!
Har läst dina senaste inlägg och känner mycket med och för dig!
Självklart är morgondagen ett helvete men jag hoppas att det ändå blir en fin ceremoni som du i efterhand kan ha ett fint minne av. Dagen blir tuff för både dig och många andra men jag hoppas att du har många nära och kära runt dig!
Jag tror liksom en annan som lämnat kommentar att morgondagen måste passeras innan du kan tänka framåt.
"Framåt" finns, men för dig på ett helt annat sätt än tidigare. Även om det inte känns så idag så blir det också ett sätt att leva på - annorlunda men ändå ett sätt!
Om det kommer något efter? Vad vet vi? Jag kommer att tänka på en vers/dikt som beskriver detta - ska se om jag hittar den och i så fall återge den i en kommentar!
Många tankar till dig och din familj i morgon!
(Ni glömmer väl inte av varandra i all sorg?!)

2008-03-06 @ 19:50:47
Postat av: Stella

Kom alltid ihåg att det får göra hur ont som helst och att det måste få ta den tid det tar. Låt aldrig någonsin någon säga åt dig hur du "ska" eller "borde" sörja! Ta hand om dig tjejen!

Massor av styrke-kramar till dig!

2008-03-06 @ 20:59:56
URL: http://stellaliljestrom.blogg.se
Postat av: LiisaH

Jag kan inte skriva lika fint som de ovanstående,
men du ska veta att jag läste och att jag blev otroligt berörd!
Glöm aldrig att det finns en morgondag, även om den känns långt borta och frånvarande nu. Du är stark! Du klarar detta!
Många tankar till dig och din familj!

2008-03-06 @ 23:08:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0