,,,
Jag har ingen energi... jag orkar ingenting. Vad jag än gör så slås jag plötsligt av insikten att mamma inte finns mer och jag ser bilder från tidigare, från olyckan, från sjukhuset, från begravningen...
Jag kvävs... det gör så ont att andas... allt gör så ont...
Gumman, här kommer en stor kram med lite konstgjord andning till dig. Det är en sån där kram, som behöver skickas vidare. Kanske du kan hjälpa någon med den? Kan du tänka ut någon som skulle behöva en? Var noga med att tala om vad det är för sorts kram. Det är ingen vanlig kram. Det är en skicka-vidare-kram!
Oj!Jag pratade just med din rara mormor i telefon och upptäckte att du har en faster, som oxå heter Eva... o så sitter jag och skriver till dig utan att förklara vilken eva jag är. Tokiga lilla jag. Hoppas du inte blir för besviken då,,,
Jag förstod vem det var ändå...
