hemma
Hemma igen... tillbaka till allt. Det är hemma, jag bor här... men det är inte hemma som det var förut... innan olyckan.
Jag vet inte vem jag är längre... jag vet inte vad jag vill... jag vet bara att allt känns mörkt och kallt, tungt och omöjligt...
Jag vet inte vem jag är längre... jag vet inte vad jag vill... jag vet bara att allt känns mörkt och kallt, tungt och omöjligt...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ingenting är som vanligt längre, men du är fortfarande den samma,bara i ett totalt kaos just nu.Men med tiden kommer det att kännas bättre men tyvärr aldrig som förr.Vi går alla sargade genom detta på ett eller annat sätt .Man känner sig alldeles tom inom sig ,men smärtan och sorgen finns där ändå hela tiden.Det går inte att förklara.Men vi får finnas där för varandra. Kram på dig.
Postat av: Siv
Jill, jag glömde
skriva att det var från mig.
Trackback
