jag kan inte förstå...
Jag kan inte förstå det... det är för stort, för obegripligt...
Jag förstår att min mamma är borta... men jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer träffa henne, att jag ska leva hela livet utan henne, att hon är borta föralltid.
Hur kan det vara sant? Hur kan hon vara borta? Hur kan någon vara borta föralltid?
Jag förstår att min mamma är borta... men jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer träffa henne, att jag ska leva hela livet utan henne, att hon är borta föralltid.
Hur kan det vara sant? Hur kan hon vara borta? Hur kan någon vara borta föralltid?
Kommentarer
Postat av: Eva
Du ställer en svår fråga. Här kommer en tillbaka:
Så länge man finns i någons hjärta, kan man vara borta då?
Postat av: Mia Ackerfors
Jag sitter här i Shanghai och minns din mamma, här har jag en dikt jag tycker om till dig.
Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
I am the sparkle in the snow.
I am the shredded leaves that blow.
I am the sunlight on growing grain.
I am the gentle summer rain.
I am the quiet bird at night.
Circling about; Taking flight.
So do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
Hälsningar Maria A
Trackback
