månad...

Hur kan det snart ha gått en månad? Det känns som om varje dag är en evighet, som om det inte finns något slut... Jag vill inte att tiden ska gå, jag vill inte komma längre från mamma.

Jqag kan inte förstå att jag snart levt en månad i det här mörkret, med den här sorgen och smärtan... jag kan inte förstå att jag redan levt en månad utan mamma...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0