overkligt

Det är så overkligt. Så bortom allt jag någonsin kunnat föreställa mig. Det är så tomt och mörkt och gör så ont. Jag vill inte att imorgon ska komma. Jag vill inte vara med om det här. Jag vill inte att tiden ska gå, för varje sekund som passerar så kommer jag längre från min mamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0