på kanten...

Jag balanserar på kanten av vad jag klarar av... jag är så nära att trampa fel. Jag rokar inte allt, jag orkar inte det här. En del av mig vill träffa folk, en del av mig vill inte.

Det är skönt att det är lov för skolan tar så mycket energi... och det är så konstigt, så normalt men ändå så annorlunda. Jag kan tänka ibland att det blir skönt efter studenten då allt sker lite mer på mina villkor. Idag vet alla och vare sig de vill det eller inte så förändrar det dem, och jag förstår det. Efter studenten kommer plötsligt inte precis alla runtom mig veta, många kommer veta, jag kommer inte bryta kontakten med folk. Men inte alla, det är merupp till mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0