så länge sedan...

Vi var hos farfar i Bollebygd och det känns så länge sedan vi flyttade från huset. Men allt känns länge sedan... olyckan känns så långt bort, imorse känns som länge sedan.

De senaste 5 veckorna har varit så långa... det känns som år. Så fastän allt är så nytt, sorgen och smärtan, mörkret och kylan, så känns det som att jag levt så länge med det... som om jag borde läka fastän jag inte kan, inte vill. Jag kan inte se något ljus, något hopp...

Kommentarer
Postat av: Eva

Det är lugnt, tjejen! Det får ta den tid det tar. Det blir nog bäst så. Alla är olika.

2008-03-21 @ 20:18:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0