Please remember

Snart 8 månader och långt ifrån att förstå att det som hänt är för alltid. Det spelar nog ingen roll om 60 år passerar jag kommer nog aldrig kunna förstå det och aldrig kunna acceptera det.

Det var en panikångest som drabbade mig när jag stod framför graven och stenen var där. En verklighet. Det oundvikliga att det faktiskt var min mamma.

Time, sometimes the time just slips away
And your left with yesterday
Left with the memories
I, I'll always think of you and smile
And be happy for the time
I had you with me



Kommentarer
Postat av: siv

Vilken fin vers Jill ..den säger verkligen jättemycke.

Vi var vid graven i dag,vad fin stenen är.

Jag kan tänka mig lite av känslan du fick vid graven Jill..fick själv en jättekonstig känsla av olust.Det har varit många tillfällen där det har känts så definitivt att det har hänt och sen är det lika overkligt igen.. så även idag fast den slog till på ett jobbigt sätt.Undrar hur lång tid det ska gå utan att tillfällena kommer då det känns ofattbart att det har hänt...men idag slog det verkligen till mig hårt att det faktiskt har hänt.

Massor av kramar från mig!!

2008-10-05 @ 19:55:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0