Min Älskade Mamma

Jag kan inte andas, inte tänka.

Varför är livet så orättvist??

http://www.expressen.se/resor/1.1084508/dodad-i-backen

Där var det igen... i expressen. Vi visste inte om det, vi fick veta det av mormor som fick se det i affären...  På första sidan av expressen skriver de om offren i skidbacken, på första sidan finns en bild av min mamma...

Jag förstår att media fungerar så här, även om vi blivit tillfrågade alla gånger innan... men idag av alla dagar, idag när det är en månad...

För en månad sen åkte jag. För en månad sen sa jag hejdå till mamma sista gången, såg jag henne sista gången där hon satt i solen. 40 minuter senare var hon borta, fanns hon inte mer...

Tänk om jag hade vetat då att det var sista gången. Sista gången jag såg henne, pratade med henne, träffade henne. Tänk om jag hade vetat att jag skulle tvingas leva utan henne.

Varför är livet så orättvist? Varför fick mamma inte mer tid?

För en månad sen satt mamma i solen på en restaurang... för bara en månad sen fanns hon, var allt som vanligt. Tänk om man hade vetat då vart vi skulle vara om en månad, hur allt skule krossas på en sekund. För bara en månad sen var allt som vanligt. För en månad sen hade vi två timmar kvar...

Min värld är så är så mörk och hopplös, fylld av frågor och om... sedan inser jag plötsligt att alla om, alla frågor är meningslösa att inget hjälper och då faller jag. 

Hur kan det här vara min verklighet? Hur kan en verklighet utan mamma vara den jag ska leva hela mitt liv i??