mamma

Mamma, jag klarar mig inte utan dig...

Jag kan inte klara mig utan min mamma...

så ont...

Det gör så ont i mig varje sekund av varje minut. Det gör så ont att jag inte kan andas, att jag inte kan se en morgondag.

Det gör så fruktansvärt ont och det går inte över. Det gör så ont..

remind us all of what we used to be

Pictures of you
Pictures of me
Remind us all of what we used to be

image28

...

De här två veckorna har varit längre än år... det känns som år sen vi låg där i backen och det är bara två veckor sen.

Kaos och smärta är min vardag och min verklighet och jag vet inte hur jag ska klara ett liv utan min mamma. Det är så fruktansvärt overkligt och så fruktansvärt orättvist.

.

Jag gick till klipporna, dit vi gick på sommaren. Dit jag och mamma gick i somras. Jag bara satt där vi suttit så många gånger. Bland klipporna vid havet, dit nästan ingen annan går.

Jag gick till kyrkan med... och tände ett ljus för mamma.

För två veckor sedan satt vi tillsammans, för två veckor sen fanns hon bredvid mig.

2 veckor

Två evighetslånga veckor sedan olyckan... samtidigt som jag vill att tiden ska gå vill jag att den ska stanna för ju mer klockan går desto längre kommer jag från min mamma.

För två veckor sen satt hon i solen och var glad. Det känns som en evighet sedan. Som en lång mardröm som jag inte vaknar från. För bara två veckor sedan fanns hon ju där... hon satt i solen och allt var som vanligt.


sömn...

Väntan på sömnen.

Jag undviker den stunden så länge jag kan... den där stunden från det att jag gått och lagt mig tills dess att jag somnar. Under den tiden är alla vackra och vanliga minnen av mamma borta och ersatta med det jag inte vill se. Bilder av olyckan, bilder av sjukhuset, bilder av kistan igår.

RSS 2.0