en stund...

Vi  var på bio... en stunds flykt från det kaos och den smärta som är min vardag och min veklighet.

Sedan kommer man hem igen... till verkligheten och allt sköljer över mig. Jag vet inte, jag kan inte se, hur jag ska ta mig igenom det här.

Innan har jag alltid tyckt att morgonen var värst... men de senaste dagarna har det varit stunden innan jag somnar... stunden då de andra somnat och jag är ensam. Ensam och liten... jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så liten igen som jag gör nu.

Mamma


Plötsligt en dag något
oväntat sker
Och livet blir aldrig
detsamma mer

Alltid älskad,
aldrig glömd


På onsdag kommer dödsannonsen att komma i GP


tungt

Det var så tungt, så tungt... att planera mammas begravning... min mammas begravning.

Vi bestämde dock att vi skulle träffa mamma på onsdag morgon eftersom det hade blivigt så stressigt på tisdag. Jag kan bara inte förstå det, jag vill bara inte förstå det...

Jag vill att min mamma ska sitta bredvid mig... jag vill att min mamma ska vara nära mig... jag vill planera min student med min mamma, inte planera hennes begravning....

alltid

Mamma, älskade mamma, hur ska vi klara oss?

Du har ju alltid funnits där... du skulle ju alltid finnas där...

image37

Vi älskar dig.

overkligt.

Vi ska till begravningsbyrån snart.... bara att skriva det känns overkligt och att det är om mamma, min mamma, känns så avlägset.

Vi ska bestämma vad som ska stå i annonsen. Men vi har bestämt att vi ska träffa henne imorgon istället för att vi inte orkar mer på en dag.

Men nu vet vi var hon är, att hon är här i Mölnlycke.


.

Jag kunde knappt sova igår heller.. så fort jag blundade fanns bilderna av mamma. Av saker vi gjort men också av mamma i backen som hon låg när jag kom ner efter olyckan,,,

Det brukar ta några sekunder när jag vaknar innnan jag inser vad som hänt... men idag fanns smärtan där från samma sekund som jag öppnade ögonen...

mamma... jag älskar dig.

RSS 2.0