En evighet.

En evighet,

En evighet sen olyckan. En evighet sen Österrike. En evighet sen vi gick in till kistan imorse.

Det känns som en vecka, en månad, en evighet sedan vi var hos mamma imorse...  jag kan inte beskriva det med ord.

.

Den här dagen var en av de värsta sedan olyckan... inte bara att träffa mamma en sista gång utan också att så mycket skett under två veckor. Jag var förberedd på att hon skulle se annorlunda ut... men inget kunde förberett mig på det här.

Jag såg det i samma sekund som vi klev in där. Innan vi nådde kistan... att något var fel, att hon såg annorlunda ut.  Jag vet det, jag förstår det men jag kan inte acceptera att det var hon.

Jag väljer att se sjukhuset i Zell am See som sista gången jag såg min mamma. Då hon låg där efter olyckan men ändå såg ut som min mamma. Hon kändes inte som mamma, luktade inte som mamma men såg åtminstone ut som mamma.

förstår inte...

Jag kan inte förstå, trots att massa timmar gått, att det var min älskade mamma... min varma, älskade mamma som låg i den kistan idag.

Jag vill inte acceptera, jag kan inte acceptera... att min älskade mamma är borta.


Lysekil...

Vi är i Lysekil nu... vi behövde komma bort.

Jag kan inte förstå att det som hänt har hänt lika lite som jag kan förstå att det var min mamma som låg i den kistan idag. Jag kunde se att det var hon, men det såg ändå inte ut som hon.

Det var som sagt ett avslut, men det är ingen bild jag vill behålla i mitt huvud.

Varför är livet så orättvist? Hon hade ju så mycket kvar... Vi hade så mycket kvar tillsammans.

mamma

Det var värre... så många, många gånger värre än vad jag kunnat föreställa mig, än vad de förvarnat om.

Jag förstod att hon inte skulle se ut som vanligt eller som på sjukhuset i Zell am See... men det här... det var så overkligt, så hemskt. Det såg inte ut som, kändes inte som mamma.

Jag vet att det var hon som låg där och jag älskar henne så högt... men det såg inte ut som min mamma, min älskade mamma.

Det här var bara något avslut och sista gången jag verkligen såg min mamma var på sjukhuset efter olyckan... det här var något annat.

Jag var bara inne en kort stund... det var inte den bilden jag vill ha av min mamma, det är inte den bilden jag kommer ha... men jag klarade bara av att att stå där några minuter....

Mamma, jag älskar dig och du kommer alltid finnas med mig.

Dödsanonsen

I dag kom vår annons in i GP tillsammans med min mormors och min mosters och de två från mammas nya ocgh gamla jobb... 4 annonser om mamma....

image51

i dag.

Om mindre än en timme ska vi träffa henne för sista gången. Det gör så ont och är så stort att det kväver mig...

Älskade Mamma, hur kan det du som ligger där?

RSS 2.0