Tiden är fel...
Det är konstaterat: tiden de angav var fel. De skriver 15.15 som tid men det finns ett kort tagen 15.21 och då har ingen olycka skett. Det är inte svårt för dem att kolla upp tiden som larmet kom till helikoptern, vilket omöjligen kan ha varit 15.15 då olyckan inte hänt då...
För dem är det ingenting, för oss är det allt.
För dem är det ingenting, för oss är det allt.
Det är för mycket...
Jag orkar inte med allt. Det är för mycket... jag klarar det inte. Jag vill inte försöka, jag vill inte vara kvar här, jag vill inte gå vidare... Jag förstår inte hur det någonsin skulle kunna bli bättre... hur jag skulle kunna bli glad igen, kunna leva som andra igen.
...
Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan inte.
VARFÖR?!
VARFÖR?!
frågorna
Jag hatar alla de frågor. Alla frågor utan svar där varför är den främsta. Men även hur mycket hon hann tänka... och vad hennes sista tanke var.
Jag kommer aldrig kunna förstå, aldrig få svar. Min mamma är borta och jag kan inte försåt, kan inte acceptera...
Drömmar
Jag brukade inte drömma om mamma men jag ville det så. Nu gör jag det och även om jag vill så är det så jobbigt att vakna. Det är enda gången jag kan se min mamma utan att tänka på det som hänt, det är enda gången jag ser min mamma som om hon fortfarande fanns med oss. Som om hon fanns...
