Min Älskade Mamma

Två månader. Två månader att ta igen på, två månader till studenten. Dagen som jag sett fram emot, som jag jobbat mot, förut. Nu är det också dagen då jag måste springa ut och mamma inte står där... då det kommer vara så plågsamt uppenbart att hon inte är där...

Varför?

Jag förstår inte... jag vill tillaka till det som var... jag vill att det är ska vara en mardröm... jag vill vakna nu.

Varför? Jag förstår inte.

Jag kan inte koncentrera mig... inte fokusera när det kommer till skolan. Jag vill ta igen delar men jag orkar inte läsa, orkar inte plugga. Jag klarar inte av att fokusera på det...

En del av mig vet vad som har hänt, förstår det inte men vet. Men en stor del av mig kan varken förstå, acceptera eller vara medveten om allt.

Jag vill inte förstå, vill inte acceptera, vill inte ha en vardag utan mamma.