,

Vi var på bio igen... en stunds flykt. Den var seg, bra gjord men seg... men det spelar ingen roll... det var ändå två timmar som gick. Men så i slutet så började det komma över mig igen... allt.

Men det var inte förrän på väg till affären som det verkligen slog mig.. allt som hänt och paniken. Jag gick där i affären och det kändes som om jag inte skulle få luft, som om något tyngde ner mig...

Allt spelades upp som en film i mitt huvud, som en snabbspolad film från olyckan fram tills när vi gick till kistan i onsdags... som en snabbspolad film där de tunga händelserna gick i slow motion...  jag kunde inte få luft, kunde inte tänka...

...

I vissa stunder kan jag nästan andas, nästan fungera... men så plötsligt så går luften bara ur mig. Jag blir bara helt slut och jag orkar ingenting, orkar knappt stå upp ens.

I vissa stunder så ser jag en morgondag, att komma tillbaka till skolan... medan i vissa stunder vet jag inte hur jag ska klara mig tills nästa timme.

varför?

Varför får han leva, han som orsakade det?
Varför är min mamma borta för alltid, aldelles för tidigt?
Varför är livet så orättvist?

Hur ska jag klara mig utan min mamma??

.

Vi gick på klipporna... bara gick där. Inte ens där kan jag andas ordentligt, kanske lite lättare men det gör ändå så ont, så ont att andas... att mamma inte finns med oss.

De från mammas tjejmiddagar, som hon gick i skolan med, hade satt in en annons idag i GP... jag läste den och kunde inte förstå att det var om min mamma.

Det gör så ont att andas, det gör så ont att göra något, så ont att bara vara... det gör så ont att leva utan mamma...

faller

Jag bara faller nu... jag orkar inte hålla mig uppe idag. Jag orkar inte med sorgen och smärtan, jag orkar inte att det gör så ont. Jag kan inte förstå hur jag ska kunna leva ett helt liv utan mamma. Jag vet inte hur jag ska kunna gå från att träffa henne nästan varje dag i hela mitt liv till att aldrig träffa henne igen...

Jag vet inte hur jag ska orka... jag bara faller.

ännu en dag.

Ännu en dag har börjat utan min mammma. Min värld står still men kockan fortsätter ändå att gå på något sätt. Dagarna är evighetslånga... jag har varit uppe en timme med är redan helt slut.

Jag orkar ingenting utan mamma, jag klarar mig inte utan mamma.

RSS 2.0