Bilderna
När jag tänker tillbaka är allt så tydligt. Men 3 bilder är starkare än de andra.
Den ena är min mamma i solen på restaurangen när jag åkte, när jag sa hejdå för sista gången.
Den andra är bilden av mamma som hon låg i backen när jag kom dit, då förstod jag först inte att hon inte fanns mer, men bilden blev ännu tydligare när verkligenheten klarnade och min värld rasade.
Den tredje bilden är den från sjukhuset. När vi satt i det rummet med mamma. Min älskade mamma som låg där med ett lakan över sig. Hon såg ut som min mamma, bara med ett skrapsår i pannan. Hon luktade inte som min mamma längre men hon såg ut som vanligt, hon såg ut nästan som hon sov... men hon var så kall. Att lämna sjukhuset, att lämna rummet där min mamma fanns... inga ord kan beskriva hur jobbigt det var, hur ont det gjorde...
Det känns som så länge sedan... men är så tydligt.
Den ena är min mamma i solen på restaurangen när jag åkte, när jag sa hejdå för sista gången.
Den andra är bilden av mamma som hon låg i backen när jag kom dit, då förstod jag först inte att hon inte fanns mer, men bilden blev ännu tydligare när verkligenheten klarnade och min värld rasade.
Den tredje bilden är den från sjukhuset. När vi satt i det rummet med mamma. Min älskade mamma som låg där med ett lakan över sig. Hon såg ut som min mamma, bara med ett skrapsår i pannan. Hon luktade inte som min mamma längre men hon såg ut som vanligt, hon såg ut nästan som hon sov... men hon var så kall. Att lämna sjukhuset, att lämna rummet där min mamma fanns... inga ord kan beskriva hur jobbigt det var, hur ont det gjorde...
Det känns som så länge sedan... men är så tydligt.
Kommentarer
Postat av: Jessi
Det här är utan tvekan den finaste och sorgligaste bloggen jag någonsin har läst.
Jag tänker inte låtsas att jag förstår hur du känner det, för jag vet inte hur det är att förlora sin mamma, och det går nog inte ens att förstå.
Jag vill bara be dig att kämpa på, och försöka vara så stark som möjligt!
Jag ska länka till dig tjejen!
Kram
Postat av: M!
Livet är inte rättvist! Svårt att veta vad man ska säga men jag känner med dig! Har en pappa som är mycket sjuk och tänker ofta på hur det blir när han är borta... vilka bilder jag kommer ha av honom.. Nej livet är verkligen inte rättvist!
En stor kram till dig!
Trackback
