En dimma, ett mörker
Det är som att leva i en dimma, i ett mörker. Det går inte att se framåt alls och överallt finns ställen att falla på. Det går inte att gå där utan att falla ständigt, falla mer än man kan gå... och oavsett hur många steg jag tar och hur många gropar jag faller i så når jag ingen öppning och dimman lättar inte. Någonstans utanför den dimman så snurrar världen, där lever folk sina liv.
Kommentarer
Trackback
