en påminnelse
Den skrämmer mig så... tanken på ett liv utan mamma.
Jag vet inte hur jag ska kunna hantera det...
Jag ser inte fram emot att få studentmössan, att gå på balen,
att ta studenten...
Det som jag såg fram emot förut är bara
påminnelser... Om att mamma inte finns och om hur allt brukade vara...
Kommentarer
Postat av: Eva
Du har hittat minst ett ett sätt att hantera situationen - genom din blogg. Att få ur sig känslor är viktigare än man kanske tror. Efteråt kanske man inte tänker exakt samma sak på exakt samma sätt, men det leder ändå framåt. Du hittar vägar att uttrycka dig på som är ärliga, uttrycksfulla och som speglar ditt inre. Vem vet, en vacker dag kanske det blir en bok som rent av hjälper andra i din situation, efter det att skrivandet hjälpt dig färdigt!
Trackback
