.
Jag hatar honom... han tog min mamma... jag vill att han skulle ha dött...
Varför?!
Det är så tydligt i ditt bloggande att du åker bergochdalbana i känslorna och det är så det är.
Hur fel den här killen än gjorde är det ändå lätt att tänka att han inte hade för avsikt att släcka ett liv när han åkte. Det han gjort är något som han tvingas leva med resten av sitt liv och det blir ingen lätt match heller. I ilskna stunder är det lätt att se en enkel utväg där hämndkänslor vill ta över, men i själva verket är det ett sätt att lura sig själv. Du mår bättre av att tänka på dem du tycker om istället. Lev här och nu. Att ge lite extra kärlek till någon som behöver det och kanske inte alls förväntar sig det, kan säkert vara ett sätt att komma ur bakåttänkandet och skulle med stor sannolikhet värma ditt eget hjärta för stunden.
Du gör det säkert hela tiden, det gäller bara att se det själv.
Jag kommer ALDRIG att acceptera argumentet att han tvingas leva med det, aldrig.
Han är en vuxen människa som fattade ett beslut som kostade min mamma livet.
Jag hatar honom och önskar att han hade dött, alltid, inte bara i vissa stunder.
Visst det kanske finns med honom... men han är redan tillbaka i en vardag och han får alla möjligheter att leva sitt liv. Han är inte värd någonting och det finns inget jag önskar mer än att han hade dött i den backen. Att min mamma hade suttit med en filt runt sig och han hade legat där.
Jag önskar att han hade dött.
Hat tar en massa onödig energi från oss människor.Visst, jag förstår mycket väl att du hatar honom,det är fullt förståligt,men din energi är för dyrbar och värdefull för att läggas på honom.
Det han har gjort går inte att förlåta någonsin men låt honom inte ta mer ifrån dig(eller från oss andra).Kram på er
