Framtiden

Mycket i framtiden skrämmer mig. Jag kommer alltid att tvingas uppleva alla de stunder som borde innebära endast glädje med delade känslor... alla de stunderna kommer jag tvingas uppleva utan min mamma.

Det känns som om allting går bakåt nu... för varje dag som går mår jag sämre, varje dag är jobbigare än den andra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0