Hopplöst

Hopplösheten... den kommer över mig hela tiden. Det är hopplöst. Vad somän händer, vad jag än gör, så kommer min  mamma aldrig hem igen, vi kommer aldrig sitta tillsammans hela familjen, jag kommer aldrig mer träffa mamma.

Det är hopplöst, sorgen kväver mig... det är hopplöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0