Jag föll...

Jag föll... jag kraschade... ändå så når jag aldrig botten.

Jag är så trött... tröttare än jag någonsin varit innan... en trötthet som inte går att sova bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0