Jag håller andan

Det känns som om jag håller andan i skolan... som om jag håller andan hela dagen tills jag kommer hem och det brister. Det gäller inte bara skolan, det gäller utanför hemma överhuvudtaget. Jag håller andan och skapar en yta av att det inte är så jävligt som det faktiskt är, att jag inte mår så fruktansvärt dåligt att varje andetag och rörelse gör ont. Jag menar inte att jag försöker se ut som om allt är bra eller ens okej, men det jag visar är bara en liten, liten del av den smärta jag känner...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0