Mamma
Min mamma, min underbara mamma, finns inte mer.
Jag vill inte förstå att det här är föralltid... att jag aldrig, aldrig mer kommer träffa mamma.... att hon inte finns mer. Att jag kommer tvingasleva hela livet utan henne.
Hon hade ju så långt kvar.... hon skulle ju finnas så länge till... längre fram än jag klarade av att tänka då.
Jag hatar att jag inte förstod då... hur bra jag hade det. Att jag inte tog vara på tiden bättre. Att jag inte insåg.
Jag vill inte förstå att det här är föralltid... att jag aldrig, aldrig mer kommer träffa mamma.... att hon inte finns mer. Att jag kommer tvingasleva hela livet utan henne.
Hon hade ju så långt kvar.... hon skulle ju finnas så länge till... längre fram än jag klarade av att tänka då.
Jag hatar att jag inte förstod då... hur bra jag hade det. Att jag inte tog vara på tiden bättre. Att jag inte insåg.
Kommentarer
Postat av: Eva
Det som varit är ingen idé att ångra, vännen! Jag är säker på att allt du gjorde var precis det rätta och att du var precis den goa lilla dotter du ville vara! Vad annat kunde du gjort? Vi ska vara glada att vi inte vet vad som väntar oss, så att vi kan leva i nuet, okomplicerade och alldeles helt vanliga istället för att oroa oss för morgondagen. Mitt i all sorgen tror och hoppas jag att du tar vara på den tiden du har just nu med dem du älskar! Och dem du kommer att älska... Du kämpar på bra, tjejen!
Trackback
