Min Älskade Mamma

Det är så många frågor och så få svar. Frågor som aldrig kommer att få svar heller. Så många varför... Jag kan  inte förstå det, jag kan inte förstå att det här är min verklighet och att min mamma aldrig kommer tillbaka, att jag aldrig mer kommer träffa henne. Om bara  9 dagar har det gått 6 månader... ett halvår utan mamma, ett halvår sedan allt gick sönder, ett halvår sedan en människas vansinnesfärd nedför den backen tog allt.

Det som gör så ont är just att jag inte riktigt förstår... att jag gång på gång inser vad som hänt och att det som hänt är för alltid, det finns ingen återvändo... den delen av mitt liv är borta för alltid och med den en bit av mig och överallt finns saker som påminner mig om det. Bara att kliva in genom dörren är en påminnelse, i en lägenhet där min mamma aldrig bott. Varje gång jag gör det som mamma skötte... tvätta, handla, allt vardagligt som man så lätt tar för givet.

Min mamma är borta och trots att jag inte förstår och inte vill så måste jag acceptera det. Jag måste leva med de här känslorna som med jämna mellanrum hotar att kväva mig ...