Nätterna...

Om bara 2 månader är det ett år. Om 2 månader har jag levt ett helt år utan min mamma. Jag vet inte om jag någonsin kommer bli hel igen, på riktigt.

Paniken och ångesten som kommer på natten, sorgen och saknaden som är den värsta. När det inte finns något som kan distrahera mig. När jag inte kan göra något. Jag har suttit med telefonen i handen så många gånger utan att veta om jag vill prata med någon eller vem jag ska ringa.

Jag vet inte hur jag ska orka för alltid utan henne... Hon finns inte mer, hon kommer aldrig finnas mer...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0