...

aldrig har timmarna gått så långsamt och aldrig har allt kännts så hopplöst och tomt... Asrin är på väg och det blir nog bra att prata med någon...


fick ett mejl från liseberg om en andra intervju på tisdag... Jag ska försöka flytta den men jag måste gå för mamma ville ju så gärna att jag skulle få jobbet där...


Älskade mamma, varför??


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0