Min Älskade Mamma

Det är så konstigt... hur jag kan vara lugn, tom men lugn, vissa stunder medan andra klararjag inte av att fungera... ibland är smärtan i bröstet så mörk och så djup att den kväver mig, att det känns som den ska explodera.

Jag kan inte förstå det... att en smärta kan vara så djup, så mörk, så kall och så kvävande... att något kan göra så ont, det är inte en vanlig fysisk smärta och ändå gör det så ont i hela kroppen, så ont i magen att jag inte kan andas...

Det är som att falla i en grop, utan botten, där allt är mörkt och kallt... helt plötsligt får man grepp om en kant och tror att man ska kunna börja ta sig ur... men så lossnar det och så faller man tillbaka i det mörka.. tillbaka i det kalla....

mamma, jag älskar dig så...