.

Den här dagen var en av de värsta sedan olyckan... inte bara att träffa mamma en sista gång utan också att så mycket skett under två veckor. Jag var förberedd på att hon skulle se annorlunda ut... men inget kunde förberett mig på det här.

Jag såg det i samma sekund som vi klev in där. Innan vi nådde kistan... att något var fel, att hon såg annorlunda ut.  Jag vet det, jag förstår det men jag kan inte acceptera att det var hon.

Jag väljer att se sjukhuset i Zell am See som sista gången jag såg min mamma. Då hon låg där efter olyckan men ändå såg ut som min mamma. Hon kändes inte som mamma, luktade inte som mamma men såg åtminstone ut som mamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0