Min Älskade Mamma

Vi var på bio igen... en stunds flykt. Den var seg, bra gjord men seg... men det spelar ingen roll... det var ändå två timmar som gick. Men så i slutet så började det komma över mig igen... allt.

Men det var inte förrän på väg till affären som det verkligen slog mig.. allt som hänt och paniken. Jag gick där i affären och det kändes som om jag inte skulle få luft, som om något tyngde ner mig...

Allt spelades upp som en film i mitt huvud, som en snabbspolad film från olyckan fram tills när vi gick till kistan i onsdags... som en snabbspolad film där de tunga händelserna gick i slow motion...  jag kunde inte få luft, kunde inte tänka...