Min Älskade Mamma

jag gick ner och tinade lite mat och sedan upp igen... det är vad jag orkar göra innan jag måste sätta mig... jag är så totalt tömd på all energi och så oerhört tömd på allt utom smärtan som trycker inom mig, gör att jag inte kan andas och hotar att explodera vilken sekund som helst.

Jag kan inte förstå att det finns människor som tar sig igenom sånt här och kommer ut som männsikor på andra sidan... alla säger att jag kommer att bli en av dem men jag kan inte se det. Jag kan inte se mig själv, kan inte föreställa mig själv, som en vanlig fungerande människa... som en som ha mer inom sig än tomhet och kyla....

utan mamma kan jag inte vara en av dem... inte utan min mamma.

Utan min älskade pappa och syster och det underbara stöd jag fått av mina vänner och människor i min närhet hade jag nog inte klarat att ta mig upp på morgonen...