Min Älskade Mamma

Vi  var på bio... en stunds flykt från det kaos och den smärta som är min vardag och min veklighet.

Sedan kommer man hem igen... till verkligheten och allt sköljer över mig. Jag vet inte, jag kan inte se, hur jag ska ta mig igenom det här.

Innan har jag alltid tyckt att morgonen var värst... men de senaste dagarna har det varit stunden innan jag somnar... stunden då de andra somnat och jag är ensam. Ensam och liten... jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så liten igen som jag gör nu.