en vecka...

Det är så tungt idag.... en vecka, en evighet.

Det är så konstigt... man går från att räkna minuter, till timmar, till dagar, till veckor...

Jag har redan bestämt vad jag ska ha på begvravningen... det låter konstigt, men jag bara visste och det fanns inga alternativ.

Jag vill gråta som jag grät i början... jag vill så gärna. Men jag kan inte gråta så, de tårarna finns inte... jag är bara tom och så gör det så fruktansvärt ont att jag inte kan andas.

EN VECKA, EN EVIGHET.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0