hur?
Hur ska jag orka? Hur ska jag kunna leva ett helt liv utan min mamma?
Hur?
Stackars lilla..
Jag får så ont när jag läser din blog.Din panik, ångest och sorg känns ordentligt..och jag förstår precis.Som att leva i en tom bubbla och man bara väntar på att den ska spricka.Man orkar knappt klä på sig.När det ringer orkar man inte svara.Äta, nä man har ingen matlust.
Min mamma dog också, 45 år gammal.
Det kändes som om ingen förstod.Jag kunde inte andas.När jag grät försvann luften.Jag trodde att jag skulle kvävas.(man KAN få ångestdämpande medicin.)
Att livet kan vara så orättvist.
Jag var arg ibland, ledsen i bland, men för det mesta, helt tom.
Jag vill bara att du ska veta;
Det kommer bli lite bättre om ett tag.Sakta men säkert kommer du att orka med en hel dag.Sedan en hel vecka.
Läker helt gör det aldrig.
Det är nu 16 år sedan min mamma dog och det har ännu inte gått en dag utan att jag tänker på henne.
Det måste få ta den tid det tar.Känn ingen press.Planera din student så småningom så som ni skulle planerat den tillsammans.När du har ett uns av ork.Gör din familj delaktig, det är bra med lite lagom sysselsättning.
Din mamma visste så klart att ni älskade henne oändligt även om man inte säger det hela tiden.
Jag har själv egna barn, i din ålder, och jag vet att de älskar mig.Men vilken tonåring säger det jämt och samt till sina föräldrar?
Det är bra att du skriver, det kommer att hjälpa dig.Ut med det!
Jag skriver jämt.Tankar och funderingar, så fort jag behöver ha ur mig något.
Jag tror också på ett liv efter döden.Ibland kan jag känna en liten vindpust i nacken när jag ex står och diskar, jag får rysningar, och jag vet, att det är hon.
Kämpa på.Du kommer att klara det, även om det inte känns så nu!
STORA o VARMA kramar
