Min Älskade Mamma

I dag har varit en av de tyngre dagarna... en vecka som känns som en evighet... ett samtal där vi fick veta dödsorsaken... planeringen av begravningen...

Jag bröt ihop vid 14.30... när det närmade sig den tid då jag sa hejdå till mamma sista gången... pappa var på begravningsbyrån och Sandra i stan och jag var ensam och så kom det klockslaget....

Jag bara föll, jag bara skrek... jag bara la ansiktet i väskan med mammas kläder, som vi inte packade upp, och bara grät... och allt luktade som min mamma...

Jag faller och det finns ingen botten.... varför min mamma??