mötet med alla...
vi har varit och träffat alla nu, de som var med på bussen... det kändes bra, eller inte bra för inget känns bra...
i början var det så jobbigt att det kändes som om jag skulle kvävas, gå under. När alla kom var det så uppenbart att min mamma inte finns längre.
Men efter vi visade bildspelet som jag och Sandra gjort så kändes det bättre. Först bara grät jag... grät tills tårarna tog slut. Men det är konstigt att vissa stunder klarar man av att sitta och prata normalt... som om inget hänt... och sekunden efter så faller man.
i början var det så jobbigt att det kändes som om jag skulle kvävas, gå under. När alla kom var det så uppenbart att min mamma inte finns längre.
Men efter vi visade bildspelet som jag och Sandra gjort så kändes det bättre. Först bara grät jag... grät tills tårarna tog slut. Men det är konstigt att vissa stunder klarar man av att sitta och prata normalt... som om inget hänt... och sekunden efter så faller man.
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Jill och Sandra, det var ett fint bildspel ni gjort om er mamma. Vi var många som grät med er.
Vi tänker mycket på er alla tre.
Kramar från familjen Westman
Trackback
