på fredag
Det känns som en lättnad att hon kommer till Sverige men så overklig och smärtsamt att det är en kista vi tar emot och inte mamma som kommer gående där.
Sedan väntar den tunga tiden efter och begravningen... jag kan inte förstå att jag ska begrava min mamma. Jag vet inte när det blir men jag vet inte om jag orkar begravningen om inte Jessi kommit hem än då. Jag vet inte när hon kommer eller om hon kommit då eller ens när begravningen är... men jag vill att hon ska vara där.
Jag älskar dig mamma och någonstans är vi alltid tillsammans.
Hej Jill!
Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och läser din blogg.. Anneli och Petrus hälsar också.
Kramar Marie
tack så mycket...
Minnen . Kärlek . Tankar. Dessa kommer alltid finnas kvar i ditt liv no matter what! Jag är ledsen att detta drabbat dig och din familj, min kära vän. Det gör mig ont att se hur ni mår och lider. Ta sekund för sekund, timma för timma, dag för dag, det är det enda du kan göra. Bli stöttad och prata ut. Du säger att du faller, men jag låter det inte hända, vi drar upp dig, eller så låter du mig falla med dig. Jag ställer upp, säg bara hur! Det är svårt att ens försöka sätta mig i din situation, men du har familj och vänner, vi finns fastän vi inte syns så mycket. Vi tänker på er.
Träffa och prata ut med de som du känner kan hjälpa dig.
Livet är kort, cherish every moment!
