tänk...

tänk alla saker man bråkade om... hur obetydliga de egentligen var. Alla gånger man var arg på varandra alla ord man sa... istället för att bara hålla fast vid den tid som man får tillsammans...

Det är inte meningen att man ska dö när man är 44.... det är inte meningen att man ska förlora sin mamma när man är 18...

Hur kan tiden fortsätta när min värld står still?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0