ett steg bakåt
Allt är så mycket enklare med dem som fanns där innan, de som kände mig innan allt... det handlar om att då känner jag inga krav på att hålla ihop allt. När jag inte känner att jag måste hålla ihop det... då klarar jag av att faktiskt hålla ihop det.
Jag tyckte att jag kommit någonstans, att jag klarade av allt... jag är inte så säker just nu... det känns bara så tungt och jag är så trött...
Med facit i hand tycker jag du har helt rätt i att du kommit nånstans - och dessutom långt! Om ytan måste falla, så låt den göra det om det skulle hända. Kan det bli värre? Du har alltid ett skyddsnät omkring dig, vare sig det syns eller ej. Kalla det en liten skyddsängel eller vad du vill. Folk som inte vet kan upplevas krävande eller rent av kvävande - till en viss punkt. När tiden känns rätt tar du nästa steg... Under tiden: Vänd ansiktet mot solen så ofta du kan, blunda, andas in och känn hur du fylls av värme!
Jag mår dåligt av att hålla ihop en yta av att jag mår bra eftersom jag många gånger inte vet varför jag lever, Du har personer och familj runt om dig som vet hur du har det. JAg har ingen. Ingen vet hur dåligt jag mår, hur mycket jag hatar mig själv. Varje dag känns det som jag ljuger mig igenom den. Jag kan ärligt säga att det finns inte en levande själv som vet vem jag egentligen är.
Försök inte vara eller spela förmycket på någon du inte är.
¨Det sägs att det är hoppet som är det sista som lämnar en människa. Jag håller kvar vid hoppet om ett enklare liv.
Jill jag måste passa på att ge dig världens bästa tips. Gör det du tycker är roligt eller skulle vilja testa på. Själv kan jag ha sånna jobbiga perioder då jag känner att jag inte räcker till eller bara vill försvinna, som tur har jag musiken & teatern till min hjälp... vette fan vad jag skulle gjort utan det... Jag tror ingen kan sätta sig in i den situation du sitter i nu, INGEN.. även om man känner medlidande. Det är mer än bara starkt av dig att du var tillbaka till skolan innan studenten!!, skulle verkligen varit tomt utan dig på flaket... läst lite andra kommentarer och jag kan säga att jag delvis håller med dom att det är skönt att vända sig till vänner när man mår dåligt. men själv tycker jag av egen erfarenhet att det ibland kan vara så sjukt gött att vända sig till sin hobbie eller ah det man tycker är roligt, för där brukar man oftast träffa nya människor, som inte kan dömma en efter vad som hänt. Dom ser en som en helt ny kompis, vilket kan vara så jäävla skönt!!. jag vet inte om du brukar tröttna på dina kompisar ibland, men sån är i alla fall jag. Gör det du älskar, tveka inte!!! får ta & ses någon dag by the way. nån liten reunion vore inte fel :) puss!
Du har kommit någonstans, gumman! Du är så otroligt stark, men detgår i vågor tror jag. När du känner så, så sök dig så ycket du kan till dina gamla vänner och samla styrka, jag finns här för dig och det vet jag att alla dina andra vänner också gör, för du är underbar!
Mina ord till dig kommer direkt från hjärtat! Vi är alla produkter av vad vi gått igenom på olika sätt och i olika stadier i livet! Att undra vem man är är ofrånkomligt. Svaret är aldrig samma från dag till dag. Just det gör att människan bredvid blir så spännande. Om alla var lika dana jämt - hur skulle det se ut? Att våga vara sig själv däremot, är en styrka. Du är stark som står för dina känslor! I bloggen visar du hur du känner och kan plocka ut smultrontips du får när - och om - det pasar dig!
Det är väl lite så som ett sorgearbete är att man tar ett steg fram och ibland åker man en bit tillbaka. Men jag tror(för att själv orka ibland)att steget framåt är större och längre än steget tillbaka är.Och du har kommit jättelångt fram gumman,även om det säkert inte känns så för dig.
Med risk att låta som en tjatig "tant" så vet du att jag ALLTD finns för dig om du behöver det,dygnet runt.Vvad annars ska man med en moster till i detta läget!!!!!!!!!!!
Kram på dig!Ps tänkte hälsa på dig i veckan om det är ok.
