Min Älskade Mamma

Så länge jag gör något så klarar jag mig... men den tid då jag är ledig och inte gör något... då kvävs jag, då faller jag, då orkar jag inte. Jag hanterade allt genom att hela tiden vara upptagen, hela tiden göra något. Så tog skolan slut, flytten blev klar och jobbet tar långt ifrån lika mycket tid som skolan och det andra. Plötsligt finns det tid att tänka...

Jag är tillbaka till den platsen då jag inte kan förstå och det kommer över mig hela tiden... där alla minnen är så nära men känns som om det vore så länge sedan... olyckan känns så långt bort, ändå är bilderna fårn den dagen lika klara som om det hade varit nyss.

De gör så ont, de bilderna. Av min mamma på restaurangen, av min mamma i backen, av min mamma på sjukhuset... Tänk om jag hade vetat när jag åkte att jag aldrig skulle se henne igen, att jag sa hejdå för sista gången...

Nu finns ingen som ser precis det hon såg, vet det hon visste,

minns det hon mindes, känner det hon kände.