Fyra månader

Jag förstår varför vi flyttar, jag inser att det säkert blir bra... men det ger mig ångest och det är därför jag har stängt det ute, låtsats som det inte finns.

Jag kan känna mig så fruktansvärt ensam ibland, det spelar ingen roll om det finns människor omkring mig, om de jag litar mest på finns bredvid mig.... jag känner mig ändå så ensam, så vilsen och så liten.



Imorgon är det fyra månader sedan jag sa hejdå på restaurangen, fyra månader sedan jag åkte och fyra månader sedan min värld krossades på en enda sekund. Det känns så långt borta samtidigt som fyra månader känns alldeles för nära ett halvår och som alldeles för lång tid utan min mamma.

Flytten gör det så verkligt... vi måste skapa en helt ny vardag. I ett hem där min mamma aldrig bott... var finns tryggheten? var finns min mamma?

Kommentarer
Postat av: Anonym

din mamma finns med dig,

när du tänker på henne finns hon.

när du ser dig i spegeln finns hon

när du en dag kanske får egna man finns hon i dom men främst så är halva dig en bit av henne!

när du ler finns hon

när du uppnått något som du är lycklig över finns hon.



Jag förstår att det inte hjälper så mycket i vardagen att tänka på dessa ord, men dom är sanna. Jag beundrar dig.



Du måste förstå att det finns ingen som påminner så mycket som din mamma som dig ochdin syster. Lever du vidare lever hon med dig.

2008-06-15 @ 23:08:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0