heaven was needing a hero
Somebody just like you
Brave enough to stand up
For what you believe
And follow it through
When I try to make it make sense in my mind
The only conclusion I come to
Is heaven was needing a hero
Like you
I remember the last time I saw you
You held your head up proud
I laughed inside
When I saw how you were standing out in the crowd
You're such a part of who I am
Now that part will just be void
Jag vet inte vad jag ska skriva. Har läst nästan hela din blogg och blev gripen av det du har upplevt. Vilken fin mamma du hade! Rubriker ser vi i tidingarna varje dag, och ibland glömmer man bort hur livet ser ut för de som är drabbade. Klar att man inte kan sätta sig in i alla människors öden hela tiden - då hade man inte orkat med att leva sitt eget liv, men ibland är det fint att få veta mer om något/n, så att man blir påmind om att leva. Man måste leva. Här och nu. Och gumman, kämpa på! Lev ditt liv och ta hand dig och dina nära. Det hade nog din mamma velat.
Även om det kanske inte känns så, lovar jag dig att du får brista hos mig när du måste.
Jag läser det du skriver varje dag och det är för mig ofattbart att du tvingas gå igenom det här.
Jag önskar ur djupet av mitt hjärta att jag kunde ge dig din mamma tillbaka och ta all din sorg och förinta den.
