.
Men hur ska jag kunna tro att min mamma bara finns i minnen nu?
Jag tänker mycket på det... hur olyckan gick till... jag har som en bild fast jag inte var där och jag undrar hur mycket hon hann tänka... och vad hon tänkte. Det finns så mycket frågor, de flesta utan svar, som finns där hela tiden... som jag alltid kommer leva med. Som jag tror många har. Den främsta är varför.
VARFÖR??!
Hej Jill, har läst din blogg och jag kan förstå att du har frågor. En del kan man få svar på andra inte. Ett svar kan jag ge dig vad gäller olyckan och det är att din mamma aldrig hann uppfatta en fara och därmed inte hann tänka något. Det gick så snabbt. Har du andra frågor får du gärna ringa mig. Din pappa har numret.
Din mamma kommer alltid att vaka över er. Hur du vet kommer du att upptäcka när tiden är mogen.
Vi tänker på er.
Det är jättesvårt det där om vad man tror händer när man dör.Det finns ju inget svar som är rätt eller fel.Oskar sa när vi kom hem från er på lördagen att Mimmi finns i månen!så nu kan jag säga godnatt till henne.Och härom dagen låg han på studsmattan ute och tittade upp i himlen.När vi frågade vad han gjorde sa han att han låg och tittade på Mimmi.Barn är mer okompliserade än oss vuxna, allt behöver inte vara så logiskt för dom,det kanske är nåt att ta efter litegrann för oss andra.Man får skapa sig en egen bild av var Mimmi är och ha den som sin egen.
Hoppas du har haft en bra dag på Liseberg.
Kram på dig!!
även om hon inte hann uppfatta faran så tar det endå några sekunder innan man förlorar medvetandet... och sekunder kan vara väldigt långa.
