...

En lektion... en timme. Kanske två... det borde inte vara så jobbigt. Ändå talar allt emot det... ändå känner jag mig så långt från redo.  I dag är det dessutom 8 år sedan min farmor dog... och jag har fortfarande stunder då jag inte förstå att jag aldrig mer kommer träffa farmor.

Jag klarar mig inte utan mamma... jag orkar inte vakna varje morgon och inse att hon inte finns... Jag vill inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0