Annorlunda

På ett sätt så vill jag att min sorg ska vara lika synlig och uppenbar som den var alldeles i början när vi kom hem. Den gör fortfarande lika ont och är inte mindre. Men det är annorlunda... egentligen varken bättre eller sämre. Bara annorlunda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0