Körkort!
Samtidigt som jag är glad över körkortet och det känns bra... så stannar jag upp helt plötsligt och inser att jag inte kan berätta det för mamma... Det är ungefär samma känsla som med jobbet på Liseberg och med studenten... med allt.
Kommer det alltid vara så?
Hej Jill.
Jag är inne ibland och "tittar" till dig..
Även om du inte får svar så kan du tala om allt som händer dig för Marie.. Allt som är viktigt för dig, är viktigt för henne. Jag har en fast övertygelse att vi blir vakade över av alla våra nära och kära som inte finns bland oss längre. Även om jag inte tror på Gud, så tror jag att något gör det möjligt för dom, att hålla kontakten med oss... Det har hjälpt mig i min sorg genom åren, kanske kan det hjälpa dig, jag hoppas det!
Du är en tuff tjej, Jill, du kommer att klara detta, trots att det är tungt.
Har ett starkt minne av dig, sådär en sju, åtta år gammal. Du var hemma och lekte med Emma. Som brukligt när Ni lekte, slutade det med att Ni satt i varsitt hörn av rummet och gallskrek. Varför? Jo, för båda ville vara prinsessa först! Kommer du i håg? ;)) Eller när du sa till Johan att du gärna ville följa med hem och leka med Emma.."bara inte Anneli sjunger opera!"
Kämpa på, tjejen..det hjälper ingenting, men jag tänker på Er.#krama#
Grattis, Har du klarat det? Härligt!
Massor med kramar Bibbi
GRATTIS till körkortet! Det var roligt att höra att det gått bra!! Kram
Grattis till körkort!
Många saker kommer du att vilja berätta för mamma och det kan du göra på ett annat sätt!
Att hon inte finns fysiskt när du vill berätta nå´t tror jag är en större svårighet att bära just nu - småningom hanterar du det annorlunda. DEt viktiga är att du ändå kan känna mammas närvaro hos dig på olika sätt i olika situationer.
Du märker ju själv: Du har tagit dig samman och koncentrerat och fokuserat på att klara körkortet - det är starkt och borde få dig att känna dig lite starkare! Lycka till!
Hej! Jag kom in på din blogg av en slump, men blev fast här. Du skriver och förmedlar dina känslor så bra, jag blir alldels tårögd när jag läser. Jag beklagar så mycket det som hände med din mamma. Det är så orättvist. Allt du skriver gör att man själv tänker att man ska vara glad för det man har, även fast jag kommer ifrån ett "helvete". Men jag fattar nu att ingenting kan ju vara värre än att någon dör. Även fast jag inte suttit vid min dator så har jag tänkt på dig hela dagen! Det kanske inte hjälper, men du ska veta att det är många som tänker på dig och din familj. Och GRATTIS till körkortet förresten! Det var bra presterat i detta läge måste jag säga. Hoppas det har gjort dig lite starkare. Även fast du inte kan berätta för din mamma så tror jag ändå att hon vet om det. Hon vakar förmodligen över dig och din syster och pappa. Jag håller med ovanstående, även fast jag inte tror på Gud så tror jag att det finns en andevärld efter detta liv, eller åtminstone att själen av människorna lever vidare och kan följa sina nära och kära i detta liv. Din mamma är definitivt med dig. Om inte annat i ditt hjärta. Ta hand om er. STOR KRAM
Grattis till körkortet, Starkt gjort!
Kram
Grattis Jill!! Strongt jobbat!:D Din mamma kommer alltid att vara stolt över dig och det du gör! Alla tankar till dig! Men nu kanske man får akta sig lite i trafiken då, när de äntligen släpp lös både dig och mig;)
För varje sak du gör i livet som gör dig lycklig gör du även henne lycklig. Alla mammor vill att det skall gå bra för sina barn. Går det bra för dig så har du uppfyllt hennes önskning. Bara för att hon inte är närvarande i livet så betyder det inte att det du känner är meningslöst. Det du känner i nuet är ALLT!
Du behöver inte visa eller försöka känna dig stark i dessa tider! Även den mest sårade och svaga människan kan även klara det du går igenom! Jag beundrar dig! ditt mod, din inställning, din familj. Måste kännas skönt att ha en familj att luta sig tillbaka till
MÅnga människor har fått sina liv upprivna. zunamin som för någar år sedan krossade många svenskar liv. människor kom hem utan en enda familjemedlem. Hemka saker händer hela tiden i världen. Du är inte ensam. Du klarar detta! du har fått ett jobb och ett KÖRKORT! :). Många (möjligen något hjälplösa men desperata) kramar till dig Jill!
